En rätt vis tanke om rättvisa!?

"Det är inte rättvist", gråter storasyster när småsyskonen fått något gott som det inte fanns 3 stycken av. "Nej, livet är inte alltid rättvist" - försöker vi som föräldrar förmedla till en "förfördelad" tjej i sina bästa år (6). Och visst är barn noga med millimeterrättvisa. Men inte bara barn va? I ärlighetens namn är vi nog det lite till mans - noga med rättvisan. Speciellt när det gäller att vi själva inte ska förfördelas. Frågan är om vi månar lika mycket om andras rättvisa?!


Vi håller alltså på att starta ett rättvist turistresearrangörsföretag (nytt ord?) - men hur lyfter vi fram den där rättvisan? Jag läste ut boken "Välkommen till Paradiset" igår kväll och det slog mig hur orättvist det kan vara med turism. Antal flygningar ökar radikalt år för år men antalet som väljer flyget till sin semesterort ligger fortfarande bara någonstans mellan 2-2.5 % (sid 230). Antalet människor som är beroende av eller jobbar inom turismindustrin är väldigt många - och väldigt förfördelade. De kan tex tvingas bo i skjul i närheten av stora lyxhotellkomplex, separerade från familj och vänner, ha låga löner och otrygga anställningsvillkor och dessutom inte längre ha tillträde till de vita stränder där de förut badade och njöt av naturen!

En byvistelse i vår regi - hur rättvis är den då? För byborna? För resenären? Vi vill garantera ett respektfullt och jämlikt möte genom att försöka undanröja två hinder.

1: Kameran. En kamera riskerar att skapa distans, men vi ska inte ha ett kameraförbud. Därför har vi tänkt anlita en nepalesisk fotograf (och tolk mm.) som kan föreviga stunder och minnen lite från bakgrunden.
2: Pengarna. Om betalningen ska skötas av gästen/resenären på plats så finns risk att även det skapar distans och undergräver en möjlig vänskap. Därför ska även det skötas utanför mötet och av oss som garanterar god ersättning enligt överenskommelse.

Byborna skall på samma sätt som resenären själv ha fått säga ja till om de vill vara med i den här överenskommelsen. Ingen by skall på något vis tvingas ta emot turister. Vi har en önskan att resenären skall se sig själv som en tillfällig familjemedlem, en gäst som är inbjuden till byn. Då tror vi på ett gott och rättvist möte för alla. Rätt vist (!) tycker vi! Vad tycker du?

/Anna