Vi löser uppvärmningsproblemen!

Kathmandu håller på att bli kallare. Mellan 7 och 17 grader under natten och dagen. Eftersom husen inte är isolerade kryper kylan in framåt kvällen och även om huset som är byggt med tegelstenar och cement stabiliserar värmen genom väggarnas värmekapacitivitet (fint ord!) så upplevs det något kallt på kvällen. Frågan har varit hur vi ska värma upp rummen.

El är inget bra alternativ pga att vinterhalvåret har planerade strömavbrott upp till 15 timmar som mest. En bullrig generator vill vi inte sätta in. Gas är ett alternativ för större rum, men för ett litet rum tar syret slut under en natt och det skapar hälsoproblem.

Lösningen är fantastisk!


Någon smart person har kommit på att ta fram ett stort grillkol som vid dagligt tal kallas "briquette". Dessa briketter tillverkas i en av de byar vi har kontrakt med (för hållbar byturism). Nedfallna grenar förbränns i syrefattig miljö (som gamla tiders kolmilor), krossas och blandas med lera och vatten. Därefter stoppar blandningen i formar som soltorkas. Resultatet är ett grillkol som man i byarna kan laga mat på utan att rök fyller huset (vilket leder till luftvägsproblem för många).

Vi köper dessa briketter från vår by och värmer upp små och stora rum i vårt Guest House. Resultatet är en skön och vacker värmegivande kamin som både gynnar våra byar och löser våra uppvärmningsproblem. Se två youtubefilmer i högerspalten om hur dessa ser ut och fungerar.

I värmen från två briquetter, Per

Semester!

Vår har många människor runt om oss som med sina perspektiv och sin erfarenhet ger oss värdefull feedback. Nu vill jag kort berätta om en god vän vid namn Dale.

Dale är amerikan och har bott och arbetat i Nepal i ca 25 år. På senare tid har även han startat ett företag, www.topoftheworldcoffee.com som under rättvisa förhållanden producerar kaffe som är garanterat nyrostat och nymalet. Han ger värdefull input till oss gällande hur skatt och ekonomi fungerar i Nepal. Många försöker slippa undan att lägga på skatt (moms) i Nepal och på så sätt bli mer konkurrenskraftiga. De som lägger på skatt (moms) blir dyrare för köparen, men om man kan visa att man har en omsättning på mindre än 2 miljoner rupies slipper man registrera sig för skatt. Därför är det svårt att få kvitto med företagets namn på, eller kvitto över huvud taget. Både Dale och vi har dock gjort klart för alla vi inte kommer försöka smita undan skatt. Vi tror på business på ett ärligt sätt.

Bipin och Viktor under vårens safariresa

Ett annat råd han ger oss är att ta ansvar för sin mentala hälsa. Vi har arbetat 2,5 månader konstant sedan vi kom till Nepal i augusti, från tidig morgon till sen kväll även om vi försökt hitta luckor av fritid och avkoppling. Nu har vi dock bestämt oss att lämna Guest House i händerna på våra anställda och vår högra hand, Bipin som agerar tillfällig manager. Vi åker till Pokhara för tre dagars semester! Då ska vi försöka glömma allt ansvar och alla idéer och problem för att komma tillbaka med nya krafter på onsdag.

Dock vill jag slå ett slag redan nu och berätta att vi planerat vårens gruppresor för mars och april. Se hemsidan för datum och innehåll! www.nepalfacetoface.com

En bra första månad!

Första månaden har gått riktigt bra! Sedan starten den 1:a oktober har vi haft vårt Guest House fyllt (alla fem rummen!) tre dagar och haft beläggning 20 dagar i sträck. Vi har gått med vinst redan första månaden! Utmaningen nu är att fylla även månaderna under lågsäsongen (december - februari). Detta ser vi ut att kunna klara med tanke på alla utlänningar som jobbar här kort eller lång tid och vars familjer hälsar på i Nepal både före och efter jul.

Dock är vårt fokus inte att driva gästhus i Kathmandu utan att visa Nepal från sin bästa och mest rättvisande sida - byarna! Har du inte sett bylivet i Nepal har du inte sett Nepal heller!

Namnen på våra rum i Guest House är samma som på byarna samt två andra "inside tourism" events som vi har utvecklat (Patan Walk - en stadsvandring sett från "insidan") eller står bakom (Ganesh Himal - en bärarlagstrekk utanför turiststråken). Namnen på våra byar och alltså även på tre av våra rum är Samitar, Khanigau och Dharke.


En av våra gäster, Birgitta, hade drömt om att komma till Nepal redan när hon var 7 år. Utan att avslöja hennes ålder kan vi berätta att det tog lång tid att få sin dröm att gå i uppfyllelse. Birgitta ville absolut se byarna även om hon inte kunde stanna över natt. Hon följde med till byn Samitar när jag gjorde en uppföljande visit i mitten av oktober. Se en video (2 min.) om besöket i högerspalten.

Har du också börjat drömma om att få komma till Nepal? Missa då inte chansen att se bylivet genom ett hållbart arrangemang! www.nepalfacetoface.se

Det vill gärna bli bra!

De senaste veckorna har det hänt mycket (igen!). Vi börjar få iordning rummen och har faktiskt haft 6 personer boende hos oss redan. Det är värdefull återkoppling vi får också så att vi gör bra så tidigt som möjligt. Bokningar trillar in nu nästan varje dag och officiellt öppnar vi vår verksamhet den 1 oktober.


Vi har en fin trädgård men hittills inte kunnat hålla den i trim. Nu har vi hittat en bra trädgårdsmästare, Sukkha Lama, som kan komma till oss 4-6 timmar i veckan. Det skulle ta lång tid om vi bara hade honom, men nu har vi hittat en god lösning för alla. Det är en kvinna som kommer från ett WAR-projekt (women at risk) och som visar intresse av att jobba med trädgårdar. Hon har haft en svår tid i omständigheter jag inte vet så mycket om, men hon var blyg och tittade bara i marken till en början. Nu skiner hon upp och får lärlingsplats hos Sukkha och vår trädgård kommer bli enastående bra, det är jag övertygad om. Vinn-vinn är det enda hållbara, eller hur?

Kolla in ny You-tube film i högerspalten. Nu ska jag snart till skatteverket och sedan fixa med bokningar till Safari, Jeepbokning, Trekk, Utrikesflyg och till sist ett besök på banken för att öppna ett konto. Kanske blir det tid över för fotmassage ikväll! "Det vill gärna bli bra!"

60% eller 90% eller 100% ???

Vi har som motto att göra minst 90% bra. Oj tänker kanske något, varför inte 100%? Vi hoppas att vi ibland uppnår 100% när vi satsar på 90% men vi nöjer oss heller inte med mindre än 90%.

Anledningen är dels att det tar lika mycket tid och kraft och pengar att nå 90% som det går åt att höja oss från 90% till 100%. Dels har vi ett försprång mot våra nepalesiska konkurrenter som vi upplever bara gör 60% trots att de själva upplever sig göra 90% bra, precis som vi. Det är kundens förväntningar som avgör hur bra man gör och om vi känner våra kunders behov och förväntningar bättre så kan vi lättare nå 90%.


Som kulturell brygga mellan våra kunder och våra underleverantörer behöver vi jobba en del på att höja 60% bra till 90%. Men just leveransen av möbler de senaste dagarna är redan på 80% så det krävs bara lite påpekanden och korrigeringar så är vi i hamn. Det kontaktnät av leverantörer av både trekking och safari mm. ligger de flesta redan kring 80%. Målet är ju att våra kunder ska uppleva Nepal med kvalitet utan att ta bort det asiatiska och genuina som präglar just Nepal.

Som västerlänning skulle jag kunna tänka och agera på ett typiskt strikt och krävande sätt, men jag vet att många nepaleser också är trötta på att höra västerlänningarnas påpekanden och "vet bäst". Men eftersom jag bott i Nepal i totalt fem år nu så kan jag och förstår jag nepalesernas kultur och sätt. Gör så gott du kan, om det blir fel gör vi väl om. Idag eller imorgon spelar mindre roll. Vi kan inte styra över allt i vår tillvaro. Ta det lugnt, kräv inte så mycket. Är inte livet större än prylarna? Jag kan alltså välja att vara lite västerlänning och lite nepales! Vi har att lära av varandra. Välkommen att uppleva Nepal på riktigt!

Kulturell inavel

Jag sitter på Abu Dhabi flygplats på väg till Nepal, två timmar kvar till avfärd. Människor från olika länder, kulturer och religioner möts på resa om än kort. Jag gillar att betrakta människor. De är klädda på olika sätt, uppträder olika. Jag gillar mångfalden och myser!

Hela vår värld är i förändring. Sverige förändras, Europa, Asien, Nepal och faktiskt alla länder är ställd under en snabb förändring. Frågan är givetvis hur förändringen kan vara till det bättre och inte till det sämre. Jag tänker att förändringen fungerar som tillkomsten av nya generationer. Om människor som får barn är alltför nära släkt med varandra riskerar barnet att få missbildningar, vi kallar det inavel. På samma sätt riskerar en kultur i utveckling att få missbildningar om inte förändringen bryts mot andra kulturer, jag kallar det kulturell inavel. Ökad mångfald är det enda som bidrar till en god förändring i vår värld.

En flygplatsanställd kille såg ut att kunna vara nepales, så jag gick fram till honom och ställde en fråga som han inte fått förut här: "Are you from Nepal?" Resten av samtalet gick på nepali. Nu är det inte lång tid tills vi får prata nepali varje dag igen. Längtar till Kathmandu, våra vänner och våra utmaningar med Guest House. Drömmen är att se våra gäster möta Nepal på ett sätt som berikar och förändrar både "gästen", "värden" och "världen" till det bättre.

Från ett gult hus till ett rosa hus

Vi har i dagarna fullt upp med att komma ut ur vårt hus (man har alldeles för mycket grejer), men vi får också mycket hjälp av vänner och släkt, TACK!!. Vi hade hus-loppis i tisdags och det gick rätt bra tills regnet skrämde bort alla loppis-sugna. Vi har också fått vårt hus uthyrt vilket vi är ytterst tacksamma och glada för. Det ser ut att lösa sig med allt även om vi har tre intensiva dagar kvar innan vi reser till Nepal på söndag. Jag ska prata om Nepal och vårt företag på mitt "gamla" jobb samt hinna en sväng till tandläkaren.

Detta är vardagsrummet för frukost och relaxkvällar.

Vi har fått lite fler bilder från Guest House där vår Nirmala ordnar för vår ankomst. Golvet är nypolerat och väggarna målade. Monsunen har gjort Nepal mer grönt än när vi åkte därifrån i maj. Vi ser verkligen fram emot att komma dit och rusta vårt boende och Guest House (planerad invigning den 1 oktober).

Vår snickare Jitendra besöker för att mäta upp den slutliga möbeltillverkningen.

Vidare har vi haft annons i Örebroar'n idag och fyra veckor framåt. Just nu annonserar vi på några resebyråer och en restaurang i Örebro samt i Malmö. Så här såg dagens annons ut:

Även Nerikes Allehanda har skrivit ännu en spalt om oss idag så nu når vi rätt många. Frågan är om man kan räkna med att 50000 får tidningen, 5000 läser annonsen, 50 är intresserade och 5 köper en resa i höst. Då skulle annonsen gå jämt upp kanske men vi skulle få igång resorna. Om sedan de som reser säger att de hade en oförglömlig och bra resa kommer vi vara igång. Så lätt men ändå så svårt. Intresset är stort för det vi gör, sedan gäller det för oss att bevisa att vår produkt är bra. Är du en av dem som "vågar" åka med oss?

Tio år på landstinget

Det här känns lite konstigt att skriva trots att beslutet att säga upp mig togs i våras. Jag har nämligen jobbat min sista dag på Universitetssjukhuset i Örebro. Det blev nästan 10 år inom Medicinsk Teknik. Det känns att banden nu är klippta och att en period i livet börjar. Nu finns ingen säker plats att gå till, ingen säker lön att uppbära. Det känns både skrämmande och spännande. De senaste dagarna har jag kastats mellan dessa känslor men det ändrar inte vårt beslut eller får mig att ångra mig. Vi är på väg till Nepal igen om tre veckor och vad som väntar utmed vägen vet bara den som går den vägen och den som följer vår blogg. Kul att du följer oss!

Det känns också bra att nu kunna jobba fullt fokuserat på vårt företag. Det känns mer på riktigt nu när jag är uppsagd. Varje dag är man både arbetsgivare och arbetstagare. Vi är dock aldrig riktigt ensamma i vår vandring. Jag vill passa på att tacka de nätverk vi är med i: www.schystresande.se , Bam of Sweden och vår mentor Christopher, www.thefairtailor.com (Sebastian och Lina Stjern), www.fairenterprise.net (Björn Söderberg) med flera...


Slutligen i detta inlägg vill jag tacka Medicinsk Teknik för att ha givit mig en god arbetsplats och framför allt min goda kollega Terry. Tack också till personalen på Strålbehandlingen, Nuklearmedicin och Sjukhusfysik. Det är med blandade känslor jag slutar men hjärtat säger att det är rätt. Och hjärtat är livet eller hur?!

Hälsningar Per

Turisten ser vi inte röken av...

Det är uppenbart att turism inte bara får bra konsekvenser för värdlandet. Detta är fokus för nätverket Schyst Resande som jag skrivit om tidigare. Idag skriver BBC att illegal vapenhandel är ett problem i turistkvarteret Thamel i Kathmandu. Thamel har på senare år blivit "Kathmandu's Red-light and Hard-drinking district, säger en intervjuad Thamelbo. Min fråga är VARFÖR det blivit så just i Thamel. Vad är orsak till problemen? Är det kriminaliteten eller kanske turismen?


Själv kom jag till Nepal och till Thamel första gången 1991 och många av er som läser var säkert där före mig. På den tiden var problemen drogförsäljning ("Buy hashish?") och droganvändning, men det var något som fanns även innan turisternas ankomst - det var och är en del av den mystiska hinduiska kulturen (bra eller inte). Idag har det eskalerat och det finns både sexhandel och vapenbråk något som jag i alla fall inte såg något av 1991. Men varför i turistkvarteren?

Att kriminalitet finns är inte turismens fel, men turismens marknad skapas av turisterna själva (av dig och mig och DOM). Eftersträvar vi billig sex och billig sprit så kommer det snart att finnas. Därmed vill jag lägga ett stort ansvar för turismens både positiva och negativa effekter och spår till stor del på konsumenten.

Vi har valt ett annat område för vårt Guest House, långt från Thamel men som också är ett semi-turist-kvarter. Det är många utlänningar som "rör sig i området" men vi ser än så länge inga större likheter med Thamel. Det kan vi hoppas förblir så, men det är också du som konsument som kan påverka om det förblir bra. Vilka avtryck gör DIN resa i Nepal?

3 stjärnor och 100 möbler

Som jag utlovade kommer här några bilder på de möbler som just nu tillverkas åt oss och Nepal Face to Face Guest House i Kathmandu. Ca 100 möbler blir det för att rusta 6 sovrum, ett kök, en matsal samt utemöbler. Samtliga möbler är lokaltillverkade och av äkta trä. Här några stolar som väntar på slutbehandling och dynor:


Vi satsar på hotellstandard (siktar på 3 stjärnor) men får ändå räknas som ett Guest House eftersom vi bara kommer ha 6 rum att hyra ut (5 till en börja med eftersom vi tänker bo där själva i starten). Men redan har vi fått en första bokning till oktober. Det 1:a oktober planerar vi ha invigning. Nästa inlägg kommer nog handla om frukost...

Dra streck mellan punkterna

Nu är vi i Sverige igen. Jag är tillbaka på mitt gamla jobb till slutet av juli. När jag berättar om vårt projekt får jag många olika reaktioner. En del är tveksamma och tvivlande, en del är entusiastiska och tycker vi gör rätt som satsar. Få är helt neutrala...

Vi följer vårt hjärta och ser inte helt hur framtiden kommer bli. Vi har gått i dimma på en väg som bara fortsätter och vart vi kommer vet vi inte riktigt. Inte visste vi att vi skulle registrera ett Guest House, inte vet vi exakt hur det kommer att gå. MEN, man kan inte "connect the dots" (dra streck mellan punkterna på ett papper att se vilken figur som framträder) för framtiden, bara när man ser tillbaka. Vårt hjärta leder oss till punkterna, men den stora bilden ser vi inte än, bara när vi senare blickar tillbaka. Den som tror och lever får se...

Denna liknelse fick jag från ett intressant tal av Steve Jobs på Stanford University. Länken är här och min uppmaning till oss alla är att följa vårt hjärta!

http://www.ted.com/talks/steve_jobs_how_to_live_before_you_die.html

Snart kommer bilder på några av möblerna som just nu tillverkas i Nepal.

Dröm eller verklighet?

Idag har vi tio dagar kvar i Nepal för denna gång. En viss stress börjar bli kännbar. Det är mycket som vi önskar klara av innan vi far. Bland annat beställer vi möbler till Guest House så att det är klart när vi återkommer i augusti. Vidare planerar vi att bygga en litet typiskt nepali-hus vid vägen med en öppning mot vägen. Det blir reception och turist-butik i ett.

Eftersom Guest House ligger i semi-turist-kvarter tror vi på en hel del drop-in-kunder. Vi vet att det finns många som åker till Nepal utan att ha alla dagar inbokade med program. Det kan vara släktingar till anställda på UN eller andra NGO (non government organisations) som både önskar bra boende och intressanta aktiviteter. Vi ligger nära två större hotell och hoppas både kunna konkurrera om deras natt-gäster men även om "dag-gäster".

Jag inkluderar en bild som tagits av en släkting till (gift med:) en svensk UN-ställd här i Nepal.


Nepal är drömlandet för oss. Vi jobbar hårt på att drömmen om ett hållbart turistalternativ ska bli verklighet. Dröm du också och låt drömmen bli verklighet. Välkommen till Nepal i höst! Eller vi kanske ses i Sverige innan dess.

Fler bilder på vårt rosa hus

Här kommer lite fler bilder.

Trappan i trä, från bottenvåningen till andra våning.

Gräset är inte grönare på andra sidan!!

Om några dagar skriver vi kontrakt. Sedan en snabb registrering av Nepal Face to Face Guest House Private Limited, eller liknande namn. Är det någon som har namnförslag? Pink Party Palace har vi redan ratat... :)

Första, andra, ..., tredje!!!

Det blev inte första huset, inte andra men tredje huset som stack ut ur mängden. Därefter har vi sett ett tiotal olika hus, men inget slår vårt rosa hus!


Det är flera saker som är bra med detta hus. Det har en underbar utsikt över Kathmandu, det ligger centralt och i ett område där många utlänningar drar förbi (potentiella kunder till Village Stay och andra turistaktiviteter). Det har gott om rent vatten, en stor trädgård och fina golv i alla rum. Dessutom gillar vi personen som vi hyr av. Ska man vara kritisk så är det ca 2 rum för litet, men likväl kan vi ha ca 10 gäster samtidigt från start. Bilderna talar för sig:


Kan ni gissa er till bergen i norr. De syns bättre i höst! Fler bilder inom kort.

Strejken är över!

Äntligen är bandhan över, dvs strejken som maoisterna utlyst för obestämd tid. Den slutade idag och det var en stor befrielse att äntligen kunna planera in jobb och resor igen. Affärerna öppnar igen, trafiken rusar igång med samma intensiva stil och folk är lättade.

Vi har oturligt nog varit utan både telefon och internet hemifrån, vilket inte berodde på strejken i sig men som inte kunde repareras/fixas under strejkdagarna. Nu är internet tillbaka, vilket är en befrielse det också. Nyttigt ibland att vara utan nätet skulle jag tro, man ser hur beroende man är av det. Vad skulle hända om nätet i hela världen lade av i en vecka??

Nu på första dagen efter bandhan tar vi chansen att titta på ett hus som kanske kan bli vår Guest House. Vi återkommer med en rapport och kanske bilder om det ser intressant ut.


Idag är det lördag och egentligen helgdag, men vår assistent Nirmala har kommit till oss ändå för att hjälpa oss att jobba ikapp med några saker. Hon hjälper oss med både kontorsjobb, barnpassning, matlagning och nyhetsrapportering. En ovärderlig hjälp dessa dagar. Tack Nirmala!

Vi har bestämt oss!

Nu har vi bestämt oss! Det får bli ett Guest House med B&B (bed and breakfast). Det är helt enkelt ett enklare sätt att registrera än att utmana ett helt system av nepalesiska resebyråer som vill ha monopol på den lokala marknaden. Vi kommer fortfarande bedriva turism men operativt går vi genom kända lokala företag eller som representanter för det svenska företaget. Dessutom är det bra att veta hur våra kunder kommer att bo under resan till Nepal, vilken standard de får och vilken lokala påverkan som vårt boende har.

På Schyst Resande pågår just nu en debatt om all-inclusive-resor. Nätverket menar att den lokala befolkningen ska tjäna på att vi reser till deras länder men att det i många all-inclusive-resor inte alls är så. Så mycket som 90% går tillbaka till arrangörslandet. Detta vill vi förhindra genom att tex inreda vårt Guest House med så många detaljer som möjligt från landsbygden. Det kan vara stråmattor eller vävda lampskärmar, lokalproducerad juice eller miljövänliga briketter för uppvärmning. Dessutom äger vi inte huset, vi hyr det. Vi anställer dessutom lokal personal. Så även om vi gör ett paket av hela resan som kan betraktas som all-inclusive så är vi ett hållbart alternativ. Även SVT skriver en artikel i ämnet.

Idag är det fyra veckor innan hemresa till Sverige. Kanske hinner vi registrera vårt lokala företag, kanske inte. Säkert är dock att vi kommer tillbaka i augusti och ställer iordning för två rättvisa gruppresor till detta vackra land. Blir du vår första rättvisa kund i oktober eller november?

Kryphål och fyrkantiga saker i runda hål

Morgonens möte med advokaten blev bra men inte helt som väntat. Vår vän Tara var också med och han påminde sig om att ha sett en annan lista som beskriver potentiella projekt inom turismsektorn. I samma skrift från Ministry of Industries hittade vi två listor.

Den första räknar upp tre alternativ:

1. Travel agency
2. Trekking agency
3. Hotel, resort, restaurant

Där platsar inte by-turism om man är fyrkantigt sinnad.

Den andra listan har fler alternativ:

1. Resorts, hotels, motels
2. Cable car complexes
3. Rafting equipment
4. Sightseeing and mountaineering
5. Travel agencies and tour operation, pony trekking
6. Hot air ballooning and paragliding
7. Horse riding, water rafting and trekking

Det som föll oss i smaken var att det står "tour operation" under punkten 5. Kanske är detta ett sätt att övertyga beslutande personer på DOI (Department of Industries) att vårt by-turism-koncept går att registrera under turismsektorn. Advokaten åker till DOI igen imorgon söndag för att söka övertyga dem. Varför det finns två listor och hur de relaterar till varandra är inte uppenbart.
Visst passar även fyrkantiga saker i ett runt hål, bara det är ett tillräckligt stor hål! Då finns det även minst ett kryphål! Hoppas hoppas...

Gott nytt år, 2067

Vi har kommit till det svåraste momentet i vår strävan att starta ett reseföretag i Nepal nämligen själva registreringen. Processen är normalt lång så det är inget konstigt och vi är bara i första steget då vi söker tillstånd från Department of Industries (DOI).

Vi vill ju registrera oss inom Turismsektorn vilket är mest naturligt såklart. Men på den positiva listan av aktiviteter som ingår står bara tre saker: Travel agency, Trekking agency samt Hotel, resort, restaurant. Frågan de ställer till oss är vad Village tourism är? Är det alla dessa eller inget?

Till vår hjälp i samtalet med DOI har vi en akvokat. Att ha en advokat är helt nödvändigt i Nepal. Vi har bytt ut vår första advokat som vissenligen var bra, men som var alldeles för upptagen och långsam. Den nya advokaten är snabb och bra tycker vi hittills. Men första samtalet med DOI har ändå gjort att vi hamnat i ett svårt läge.

Han tror inte vi kan få igenom en registrering av oss som turismföretag för att vi "bara" gör by-turism. Det räcker inte enligt högt uppsatta inom DOI. Så vad ska vi göra? De föreslår att vi startar ett kulturellt hotell eller guest house. Därifrån kan vi sedan erbjuda byturism och allt annat. Men det blir en stor investering så jag hoppas på nya lösningar.

Det finns alltid en väg framåt i Nepal. Det finns helt enkelt inga återvändsgränder, bara en lite längre väg att gå. Mer nyheter om processen efter att vi träffat advokaten igen om någon dag. Tills dess önskar jag er alla ett gott nytt 2067 (Bikram Sambat)

Framgång och sjukdom

Vi har haft vår andra grupp på 'Patan Walk', ett program som börjar klockan 07.00 för att se stadslivet vakna. Det är en upplevelse även för mig som gått den tre gånger. Man får se det turisterna som normalt kommer kl. 10 inte får se. Första delen kallar vi Impression Walk för det är många intryck man möter. Efter en välbehövlig frukost kommer 'Maze Walk', där guiden leder oss in i stadens labyrinter och ut igen! Detta är ett smakprov på vad dagen innehåller. På kvällen är det middag till uppträdande av sång och dans i olika stilar för olika folkgrupper i Nepal.


Dock kunde jag inte vara med på kvällen. Jag hade fått feber och diarré, sedan kräktes jag och efter att Anna kommit hem från middagen förstod jag på känslan i min kropp att detta inte skulle gå över av sig självt. Jag åkte till ett närliggande sjukhus, fick vänta en stund som på alla akutmottagningar kl. 23 på natten. Nu är jag hemkommen med diagnosen dysenteri. Det är andra gången på fem år som jag fått detta, alltså inte speciellt vanligt ändå men fullt möjligt även om man är försiktig med vad man stoppar i sig.


Jag ska följa ett tips från min vän Sebastian, ta en dag att njuta av vår framgång, inte bara kämpa på. Vi har kommit långt på två månader i Nepal. Vi har haft två stadsvandringar (Patan Walk) och en tredagars byvistelse. En dag när man inte orkar göra så mycket jobb kan man i alla fall glädja sig åt vår start i Nepal. Om 2-3 dagar är jag nog igång igen. Då tar vi gärna in fler kunder i labyrinterna i Patan, eller ut till byar som avspeglar det verkliga/riktiga Nepal.

Första natten i byn

Nu har vi tagit ut våra första kunder till byn som ligger 2 timmars körning västerut från Kathmandu och en timmas vandring från vägen. Vi hyrde en stor van trots att vi bara var tre personer. Anledningen var att vi köpt med oss två madrasser av kokosnötfibrer samt filtar, kudden och lakan. Vår grundtanke är att om våra kunder får sova bra, äta gott och dricka säkert vatten så kommer dagarna och mötet med byns människor bli bra. Annars ändrar vi inte i byn, vi gör så små ingrepp som möjligt.

Första värdparet ut är Dhana-Maya och Ram Magar.

När jag åkte därifrån hade de provat på att rensa linser, mala linser i en stenkvarn och bära vatten från den gemensamma brunnen. Nu är det morgon och jag ska åka tillbaka till byn för att kolla att allt är som det ska. Hoppas de sovit gott, att de mår bra och får en rolig andra dag i Magar-byn!

Nättidningen Borta Bra skrev uppmuntrande om oss på www.bortabra.se

Första gruppen, andra gruppen...

Vi har genomfört vår första stadsvandring i Patan och jag tror jag vågar säga att det blev lyckat. Vi fick bra feedback så att vi kan ändra några saker, men flera saker var positiva och överraskande för våra första kunder. Om man överträffar kundens förväntningar har man bra kvalitet och några moment under dagen var överraskningar! Jag kan inte säga vilka de är för då är de ju inte överraskningar längre, men jag kan avslöja en detalj. Vi har information inspelade på mp3-spelare på svenska som komplement till guidens prat på engelska. Guiden känner till vad som sägs på svenska och kan lägga till saker samt svara på frågor. De av våra kunder som har svårt att uppfatta engelska eller svårt att höra pga stökiga ljud runt omkring uppskattade möjligheten att få lyssna på svenska.

En Garuda som sitter på en hög pelare framför Krishna-templet på Patan Durbar Square.

Vi har redan en ny grupp på gång för en 'Patan walk' om två veckor. Det är kul och säkert blir det bättre än vår första vandring igår.

Vår första kund

Vi har kommit till en ny historisk händelse för Nepal Face to Face AB. Vi har fått vår första betalande kund och vi har skickat vår första faktura! Detta är värt att fira! Dessutom har vi nu två nya fakturor att skicka ut till första gästerna som ska ut i by i tre dagar.


Vår guide för Patan Walk heter Saroj

Enligt vår mentor och andra vi pratat med är det just intäkterna tidigt i en företagsstart som är svåra och speciellt viktiga. Det har gjort att vi börjat tänka på möjligheterna att skaffa fler kunder redan under våren. Vi har tänkt att vi lätt kan vända oss till skandinaver som redan är i Nepal. Många av dem kanske vill ut 3 dagar i by eller gå på en Patan Walk (stadsvandring i Patan). Så hör upp alla norrmän, danskar och svenskar - Nepal Face to Face är igång och redo att ge er en personlig upplevelse av Nepal!

Till slut vill vi bara berätta att Veckans Affärer skriver om "Modiga entreprenörer" (dvs om oss!) och skribenten (som är vår första kund!) gillar verkligen konceptet.

Magar, bananer och färg

Nu är jag tillbaka efter två dagar i Dhading-distriktet som ligger ca 3 timmars bilresa västerut från Kathmandu. Första besöket var som jag berättade i förra inlägget ett möte med UMN (United Mission to Nepal) och dess kvinnliga team-ledare Himali Gurung. Vi satt på golvet enligt nepalesisk stil och hörde oss först för om UMN's arbete som är imponerande. Därefter förklarade vi vårt koncept kring byturism. Samtalet ledde oss till att ta kontakt med en kvinnodominerande grupp som heter Small Farmers Agriculture Co-operation Federation. Eftersom vi vill att byarna ska ligga närmare än 1 timmas vandring från vägen beslutade vi oss för att besöka två grupper, en i Kumpur och en annan grupp i Kebalpur.

Sagt och gjort, följande morgon åkte vi till Kumpur och gick sedan ca 45 minuter bort från vägen och dess oljud och buller. Området vi kom till gillade jag starkt från första början. Byarna ligger mellan stora odlade fält och nästan alla har några djur tätt inpå husen. När vi kom fram till byn som heter Samitar blev vi välkomnade med blomsterkransar och tika (röd färg i pannan). Först var gruppen lite tvekande men snart hade vi bekantat oss med varandra och de stora leendena kom fram. Vi samtalade om vårt projekt och de välkomnar vår idé. Efter en kopp te och lite mer prat lämnar vi Samitar med sina ca 20 hus. Det känns som en fullträff att ta gäster (uppgraderade turister) hit. Folkgruppen som bor här heter Magar.

Nästa stopp är i Kebalpur och i en plats som heter Dharke. Här består gruppen vi möter av enbart kvinnor. Det visar sig efter ett tag att detta är ännu en stark och driftig grupp som på kort tid har lyft sina byar till bättre förhållanden. Varför är männen så svaga när det gäller ansvar i byn och kvinnorna så starka? Vi presenterar vår idé och även här finns ett intresse att ta emot gäster från Skandinavien. Eftersom deras byar är utspridda och ligger lite längre bort än 1 timmas vandring kan vi inte denna dag besöka någon av dem. Istället beslutar vi att Anna och jag ska besöka dem om ca 2 veckor.


Efter mötet köper vi lokalt odlade grönsaker och bananer. Jag hittar en extremt stor klase på över 250 bananer som jag knappt kan bära. Nu hänger den i vår hall-entré och förser oss med bananer dag och natt säkert en hel vecka. De smakar riktigt bra och hela resan känns som utstakad på förhand. Nu har vi hittat våra första byar och snart tar vi dit våra pilot-turister.

Låt mig till sist berätta något om dagens händelser. Det är en festivaldag som heter 'holi' där man leker med att kasta färgat vatten på varandra! Genomblöta blev vi och kul hade vi. Färgen går bort om några dagar men minnena finns kvar.


Som ni ser har vi inga tråkiga dagar här i Nepal. Det händer ofantligt mycket hela tiden, både för våra barn och oss. På återseende!

En historisk dag!

I morse åkte Bipin, Tara och jag till Dhadingbesi för ett första möte med UMN (United Mission to Nepal) som stöder ett flertal utvecklingsorganisationer här. Det kändes som ett bra möte och jag tror vi kan hitta ett par byar här i närheten som är riktigt fina. I morgon åker vi vidare till två andra platser för att introducera vårt koncept. Det känns riktigt bra att UMN gillar vår idé. De är nämligen mycket respekterade för sitt arbete och det underlättar att vi kommer via dem. Vi har fått en bra ingång!

Nu är det kväll och jag skriver en kort post från ett internetcafé.

Det känns som en historisk dag för Nepal Face to Face då vi har tagit första fysiska steget utanför Kathmandu för att hitta bra byar där turisten kan uppgradera sig själv till gäst.

Tre bra kontakter!

Just nu känns det som det går bra för oss. Vi har fått tre bra kontakter som jag vill berätta om.

En Designer - Vi råkade stöta ihop med ett svenska par här i Kathmandu. Killen som heter Samuel visade sig vara designer och jag passade på att fråga honom om vår logga. Ville jag ha ett ärligt svar eller inte, frågade han. Givetvis sa jag, som tycker om all konkret kritik. På fem minuter visade han vad som var fel med loggan och gav ett spontant förslag på hur vi lätt kunde förbättra den. Den stora loggan är alldeles för rörig, för många detaljer. Efter fem minuter kom han fram till att den kan se ut så här:
Samuel tyckte vi har ett så bra namn och den lilla symbolen blir enklare och lättare att uppfatta och komma ihåg.

Jag tänkte att om han kan hjälpa oss till detta resultat på fem minuter, hur bra kan det då inte bli om han får en dag eller en vecka på sig. Sagt och gjort, han tittar nu på hur loggan kan bli ännu något bättre.

En Mentor - En svensk erfaren entreprenör har blivit lite av en mentor för oss. Eftersom vi inte har genomfört företagande i den här omfattningen tidigare så saknar vi erfarenheter. Vår mentor hjälper oss att ställa rätt frågor så att vi inte missar några onödiga enkla saker. Vi får däremot arbeta på svaren och jobba hårt på att få allt att fungera.

En Lokal Entreprenör - Vi har hittat en lokal kontakt vid namn Bipin som driver två företag i Nepal, ett tryckeri och ett reseföretag. Bipin är en tänkande kreativ person som inte bara sväljer alla våra tankar och idéer utan kommer med motfrågor och förslag. Sådant gillar jag. Det känns som vi hittat varandra mycket lätt, en liten själsfrände faktiskt! Med mig bär jag dock Björn Söderbergs råd att inte lita på folk allt för tidigt. Dock känner jag inga dåliga vibbar här.

Vi nätverkar oss fram och det känns kul på alla sätt! Vi har flyt nu och det behöver vi.

I övermorgon åker Bipin, Tara och jag till första byn för att rekognosera. Och efter ca 2-3 veckor har vi två grupper med pilot-turister där om allt går väl.

Någon frågade mig varför man ska åka till Nepal. Vad är det som är så speciellt? Alla som varit här (och som tycker om Nepal - smaken är ju olika) säger att det är människorna! Människorna är extremt vänliga och gästvänliga. Leendet är inte långt borta och människor har tid för varandra! Något som vi kan lära av?

Logga klar!

Det har varit en intensiv vecka här i Nepal. Men jag tänkte idag fokusera på det faktum att vi nu arbetat klart med vår logga! Så här ser den mindre loggan ut:

Det är några tankar som inspirerat till denna logga. Det jag tänker på först är det uppenbara att två ansikten möts. Profilerna är gjorda från verkliga personer som vi känner. Sedan tillkom effekten av att profilerna möter sig själva samtidigt som de möter profiler från en annan kultur. Det är först vid mötet av en annan kultur som vi upptäcker vår egen. Vi jämför det nya med det (gamla) kända och först när det nya är lite bekant kan vi göra djupare upptäckter i den nya kulturen.
Den stora loggan ser ut som den första men vi har öppnat upp för byn och bergen. Vi är i process att inom kort öppna upp en första by i Nepal. Vi rekommenderar våra kunder att uppgradera sig själva från att vara turister till att bli gäster i en by. Många byar ligger i det kuperade landskapet mellan låglandet och himalayabergen i norr. Det vill vi illustrera med att låta huset stå på en kulle med bergen i bakgrunden.

Första byn vi ska utforska ligger 2-3 timmars bussresa västerut. Sedan är det troligt att man får gå ca en timme (antingen uppåt eller nedåt, inte rakt fram - kom ihåg kullen! Allt är kuperat landskap). Det känns spännande att snart vara igång på riktigt! Med på den första resan nästa vecka har vi Mr Bipin som driver ett litet trekkingföretag, samt vår "stjärna" Mr Tara.

Jag är nyfiken på vilka våra första nepalesiska byfamiljer är och frågan jag ställer mig är: Vilka blir våra första kunder? Är du en av dem?

Tempot går upp!

Både Anna och jag gillar språk. Anna har börjat att ta nepalilektioner 3 dagar i veckan med en privatlärare och hemma övar hon ka, kha, ga, gha, nga på talvan, fast med devnagri-skrift.


Språket blir avgörande för oss för att komma längre in i kulturen och för att få djupare kontakter med människor. Det hjälper oss förstå hur saker verkligen fungerar i Nepal. Helt klart är att språk och kultur hänger ihop. Men faktum är också att bara några fraser på nepali öppnar upp för kontakt. Vi planerar att ge alla våra kunder en baskurs i nepali, utan att behöva gå in på skriftspråket dock.

Vissa dagar händer det inte så mycket här. Strömmen går och internet stängs. Det blir mörkt på kvällen men med tända ljus blir det mysigt och vi kopplar av med läsning. Men som idag ökas tempot igen. Anna har först två timmar nepalilekttion, sedan kommer barnvakt hit så att vi kan komma iväg till KISC (Kathmandu International Study Centre) för ett samtal om hur vi ska skola in äldsta dottern som inte kan så mycket engelska. Vet ni förresten att det saknas en lärare för att vi ska få behålla platsen för henne i höst? Vet ni någon lärare, även korttid, som vill undervisa en tid i Kathmandu? Hör av er till mig eller direkt på mejl till KISC.

Efter dettta möte idag träffar vi Becky Thorson som bott och arbetat länge i Nepal. Hon känner många människor och byar i utkanten av Kathmandu. Kanske kan hon ge oss bra kontakter för passande byar dit vi både kan ta turister och hjälpa till att starta hållbara mikroföretag för självförsörjning. Vi planerar även en resa till Dhadingbesi, precis utanför Kathmandudalen den 25-26 februari.

Lördagen hoppas vi blir fri från affärsmöten. Det är nämligen kyrkdag på lördagar i Nepal. Vi går till en liten nepalesisk kyrka. Gudstjänsterna är lite längre än i Sverige och mer livfulla.

På söndag går tempot upp igen och vi träffar först Björn Söderberg på Websearch Professional. Hans erfarenheter och kontakter kanske kan leda oss vidare i rätt riktning. Samtidigt kanske vi kommer använda oss av deras IT-tjänster för både hemsidan och sökmotoroptimering mm. Innan lunch samma dag åker vi till Department of Industries igen för att få mer detaljerad information om hur vår registrering av ett nepalesiskt företag skulle kunna gå till. Om vi gör 'si' vad händer då och om vi gör 'så' vad händer då? Vi får höra vad Director General Bipin har att säga oss.


Idag har vi ändå bara varit här i två veckor men det har hänt otroligt mycket på så kort tid. Till sist ett tips: Byt ut en grå november i Sverige mot ett soligt, vackert, varmt och grönt Nepal när det är som BÄST. Boka redan nu och vi hjälper dig till en unik och hållbar upplevelse i oförglömliga Nepal!

En hinduisk jurist och ett buddhistiskt brudpar

Ett par veckor innan vi kom till Nepal fick vi ett namn på en bra affärsjurist i Nepal, Mr. Sudheer Shresta. Först funderade jag på varför vi skulle behöva en jurist eller en advokat som vår vän Tara säger. Men efter att ha träffat honom igår morse förstår jag. Ingenting i Nepal går den "vanliga" vägen. Inga system är så genomtänkta att man kan veta vad som kommer att hända om man gör si eller så. Det är ett spel med genvägar och omvägar. Det gäller att alltid ligga på och aldrig ge upp.

Jag skulle egentligen ha träffat Sudheer i fredags, men tiden vi hade bokat rann ut i sen eftermiddag varpå han till slut ringde upp och sa att något brådskande hade inträffat. När han kom förbi igår lördag hade han inte så bra nyheter till oss. Visserligen har Department of Industries öppnat möjligheten igen för utländska investerare att investera i turistsektorn, men det pågår en debatt om detta och inga ny ansökningar kommer att behandlas inom kanske 3-4 månader. Dessutom kan vi maximalt äga 51% i ett "joint venture" men först efter en godkänd registrering. Och vad kvarstår då? Jo vi kan agera reseledare för grupper och turister som kommer från Sverige och andra skandinaviska länder.

Är detta det slutliga budet då? Nej! Som jag skrev ovan, det gäller att ALDRIG GE UPP.


Två kvällar i rad har jag varit med på ett newaribröllop. Jag blev medbjuden av Tara som är kusin till brudgummen. En video om detta kommer snart (saknar videoredigeringsprogrammet i bärbara datorn). Jag fick vara med på brudhämtningen, se henne gråta (på riktigt eftersom hon nu lämnar sitt hem och flyttar hem till mannen) och under sång och dans föras till sitt nya hem. Jag blev bjuden på mat båda kvällarna och fick verkligen se kultur och religion från insidan.


Igår kväll på bröllopsfesten nämnde jag för Tara vad juristen hade sagt och jag såg att han såg fundersam ut. När jag frågade vad han trodde var han först tyst en stund. Sedan sa han att vi nog borde ta kontakt med Director General på Department of Industries igen eller med förre Director General som han också känner. Han sa att det ju ändå är de som beslutar till sist så varför inte gå högst upp i hierarkin! Inte undra på att mellanhänderna inte kan göra något om de i alla ärenden kan hoppas över. Vad vore vi utan vänner Tara och juristen Sudheer?

På bröllopets sista kväll fick jag överräcka en liten present till brudparet och jag pratade mycket med mannen och lite med hustrun som nu såg betydligt gladare ut.

Rivstart i Nepal

Trots att det bara är mindre än tre dygn sedan vi damp ner i ett ganska ljummet Kathmandu där solen började gå ner, så känns det som om vi varit här länge redan. Vi trivs enormt bra i lägenheten som är både rymlig och fräsch. Dock gjorde vi rätt stora rockader vad gäller möblering; en del sängar bytte rum, några bord och inte minst ett större klädskåp. Det lyckades Per och jag baxa in i ett litet mellanrum mellan vårt sovrum och toalett/duschrum. Så nu har man ett mindre "walk-in-closet" då - även om det är av genomgångskaraktär.

Utanför huset finns en liten muromgärdad innergård som delvis fylls med byggnadsmaterial. De håller på att bygger ut huset - på höjden. En sandhög bland annat som barnen tycker känns lite som en sandlåda. Därute är vi lite nu och då, men vi går även ut på små eskapader för att bekanta oss med omgivningarna. Igår gick tjejerna och jag på jakt efter Herman Bakery, som vi tipsats om av erfarna Kathmandu-besökare. Nästan framme (fast det visste vi inte) skulle vi just vända hem igen, då vi som av en händelse stöter ihop med vår supervän Tara som råkade stå precis där i det gathörnet. Han är som en ängel som dyker upp när man som mest behöver honom. Han pekade ut "bakeriet" åt oss, och vi kunde glatt gå dit och spendera de 200 rupees (ca 20 kr) som vi hade på fickan. Det blev ett runt litet matbröd, en liten påse croissanter (typ bullar) och en liten påse småkakor. Inte illa tyckte vi och småsprang hem för att fika.

Hälsningar Anna

Nedan skriver Per:

Vi har haft en otrolig start på vår tid i Nepal. Vi har varit här i tre dygn nu och ALLT har gått över förväntan.

Först välkomnades vi av Tara och hans familj som lagade kvällsmat åt oss i vår lägenhet. Dagen därpå orienterade vi oss i omgivningen och flyttade om och gjorde ett rum till kontor, som Anna skrev om ovan.

I söndags var jag och Tara på Department of Industries för att skaffa oss lite information om hur de tänker kring utländska investerare. Vi spenderade ca 3 timmar där och väntade 2,5 timmar. Nepal fungerar ju så att det hierarkiska systemet gör att allt tar minst tre gånger så lång tid som i Sverige. Det gäller att bygga relationer och inte pusha systemet. Det tjänar ingenting till. Tålamod och färdighet att vänta premieras. Till slut efter att ha lirkat med assistenter och sekreterare lyckades vi få ett kort möte med Director General, en ung man (30?) som hade "alla getter hemma". Han lyssnade till vårt koncept och kom med konkreta steg vi bör ta. Samtalet på tio minuter gör att vi nästa gång kan diskutera saken mer ingående.

Idag tog vi barnen till skola respektive dagis för en introduktion. Äldsta dottern ska gå på internationell skola och de andra på en nepalesisk förskola. Vi blev varmt mottagna och det känns som en bra inledning. Det känns ju lika viktigt att barnen mår bra som att vår affärsidé fungerar. Vi måste "lyckas" med båda!

Vidare träffade vi idag två personer på UMN (United Mission to Nepal), Sudheer och Nico som arbetar med byutveckling genom Enterprise Development. De gillade vår idé och vi pratade om hur vi kan hitta bra byar för våra kunder och hur vi kan ge byarna rådgivning att starta små mikroföretag eller annan utvecklingshjälp. Vi ska kolla möjligheterna att genom UMN både hitta och hjälpa byar i Dhading-distriktet, ett stycke västerut från Kathmandu.

Jag far runt på en motorcykel i Kathmandu som jag får låna av, gissa vem?!, Tara! (Tara betyder för övrigt "stjärna") Det är kul att köra MC igen, men snarast måste jag också till polisstationen för att söka nytt körkort. Mitt gamla har gått ut för länge sedan.

Vi har på tre dagar kommit till rätta hemma och verkligen hittat rätt personer som hjälper oss vidare. Sedan är vi nyfikna på vilka som kommer bli våra första kunder att köpa bydagar redan från 1:a mars. Kolla in hemsidan där allt är beskrivet mer i detalj. Välkomna till Nepal!

Vi möter Nepal om en dag!

Det är tre timmar kvar till avfärd hemifrån och våra väskor är packade och klara. Barnen är redo med sina var sina väskor och vi känner stor spänning inför resan. Vi lämnar ett Sverige med snötäcken på 40 cm och väntar oss betydligt mildare och soligare Kathmandu. Det är ca 24 grader på dagarna och soligt för det mesta.

Per som har varit fem år i Nepal och gjort totalt tio inflygningar vet vad som väntar. För honom är det välbekanta lukter och ljud. Även Anna känner nog igen sig eftersom hon varit i Nepal två gånger förut. Äldsta dottern var för liten för att komma ihåg mycket av Nepal och de två yngre barnen har bara sett bilder och video.

Vi börjar vårt möte med Nepal som det är, inte som vi tror att det är. Är du beredd att möte Nepal ansikte mot ansikte? Välkommen redan från den 1 mars i vår och vi hjälper dig till ett spännande möte du också! Se nya hemsidan! Tillsammans kan vi också hjälpa Nepal till en bättre framtid, precis som The Fair Tailor.

Det ska bli spännande att se hur barnen möter Nepal. De ska skolas in i internationell skola några timmar om dagen och vi ska komma i ordning i vår lägenhet i Patan. Därefter börjar vi processen att registrera nepalesiskt företag och att förverkliga modellen med bydagar.

De senaste dagarna har vi inte haft några video-twitter mest därför att vi varit så upptagna med förberedelser och packning. De första veckornas video-twitter i Nepal kommer vara mer Nepal-inriktade. Allt för att du ska få känslan av 'här vill jag också vara'. Snart är vi där!

Vi ses, face to face i Nepal!

Invigt och registrerat!

Idag är det en stor dag för Nepal Face to Face AB. Vi har nämligen blivit registrerade vilket gick mycket snabbare än vad vi fick höra förra veckan då jag ringde Bolagsverket för att fråga om vår registrering. De sa att vi kanske skulle få en handläggare kring den 25 januari, men den 19 januari kl. 19.37 gick registreringen igenom utan förfrågningar om kompletterande uppgifter. Rent otroligt och mycket förvånande med tanke på att vi aldrig genomgått en sådan process förut. Kolla in http://allabolag.se/5567995534 så kan ni se själva att vi finns! Tack Bolagsverket för snabbare handläggning än utlovat!

Troligen väntar en svårare process i Nepal när vi ska registrera ett bolag även där, men den tiden får bära de problemen. Idag är det en firandets dag!


En stor fest var det även i söndags då vi hade vårt Take Off Party på restaurang Lilla Indien. Det kom ca 40 personer varav de flesta är vänner och släkt från olika håll. Flera kom från Linköping enbart för att vara med på vår fest. Ett stort tack till alla som kom och som visar intresse för oss och vårt projektföretag. Det uppmuntrar oss verkligen!

Vi kunde inte avslöja vår logga för vi hade ingen. Anledningen var att lisensen för bilden till loggan inte gav tillstånd att skapa en logotyp och det gick inte att utöka den lisensen från säljaren. Ett litet bakslag, men nu arbetar vi på en ny logga via vår foto-estetiske vän Terry. Kanske kan vi ha en logga klar innan vi åker till Nepal om bara EN vecka.


Istället fick vi inviga vår nya hemsida www.nepalfacetoface.se och vi hade riggat en drapering med tre färgade band framför en skärm/dator. Min mamma Birgitta invigde företaget genom att ge oss uppmuntrande ord och ett stort fång tulpaner. Därefter klippte hon de tre banden. Vi hade tänkt att våra barn skulle klippa banden, men de ville helt enkelt inte. Vi fick fler blommor och även choklad.

Här är en uppmuntrande text från ett kort vi fick:

Att förverkliga idéer
och att våga ta ett steg
skiljer agnarna från vetet
och en modig från en feg

Det kan pirra lätt i magen
av förväntningar man har.
Där finns glädje, undran, längtan
inför steget man nu tar.

Det kan uppta all ens tid
så man försummar sina vänner.
Man kan till och med bli sömnlös
av den spänning som man känner.

Men de satsningar man gör
kan ge tillbaka tusenfalt.
Så jag önskar er all framgång
och lycka till med allt!

Du vet väl om att vi säljer bydagar redan till våren. Och eftersom vi nu är ett registrerat bolag är bokningen för våren öppen! Boka här!

Inslag i Tvärsnytt

I onsdags var Tvärsnytt här och gjorde ett reportage. Vi tycker att de var mycket professionella. Inslaget sändes kl. 19.15 på kvällen, men i SVT-Play är inte den nyhetssändningen med. Dock finns en direktlänk till inslaget här:

http://svtplay.se/v/1845118/tvarsnytt/moderna_emmigranter

Nu ligger inslaget också på You Tube, eftersom SVT-Play tar bort inslaget efter en tid.

http://www.youtube.com/watch?v=mKTuCtDnupU

Nepal Face to Face får snart ett nytt ansikte

Nu börjar det dra ihop sig. Bara 16 dagar kvar tills vi åker och mycket på agendan. I söndags "predikade" vi i vår lokala kyrka (Larslundskyrkan i Sköllersta) och pratade om nätverken BAM, Schyst Resande och om våra förestående planer. Kul med så hjärtliga kommentarer efteråt!

Vi jobbar nu på en ny hemsida för www.nepalfacetoface.se Vi kommer lyda Björn Söderbergs tre råd:

1. Satsa alla resurser på att skaffa din första kund.
2. Läs tips nr 1 igen.
3. Jobba. HÅRT.


Liksom Björn börjar vi alltså försäljning av något som inte finns! Men det kommer finnas, det är vi säkra på. Vi reser till Nepal kring den 1 februari och redan den 1 mars 2010 räknar vi med att ha en by klar att ta emot gäster. Det ger oss en månad. Och till den 1 april tror vi oss ha 2 byar klara. Vi har anledning att tro att vi klarar detta. Dels kan Per språk och kultur. Dessutom har vi direktkontakt med Mr Tara Shakya som ordnade byboende åt Per 1995, då han bodde tio dagar i en by nära Kathmandu. Kanske är det bara vågade kunder som kommer, men det har vi inget emot! Hur som helst, om ca 7 dagar kommer sajten upp och då får Nepal Face to Face ett nytt ansikte!


Nästa nyhet är att vi från idag kommer ut med dagliga video-twitters, dvs mikro-videos kortare än en minut. Vi hoppas att detta blir ett kul sätt att följa oss i förberedelserna för invigningen den 17:e och inför avresan den 28 januari, samt vår första tid i Kathmandu. Se vår första video-twitter i högerspalten eller på you-tube.

En uppmuntrande kontakt har vi i Cecilia Stridsberg, en student vid Göteborgs Universitet som studerar kulturgeografi och nu skrivit klart sin C-uppsats i hållbar turism. Hon lägger fram den imorgon onsdag och hon har med en intervju med oss. Hon skriver bland annat:

"Fördelen med projektet Nepal Face to Face är att de själva kommer vara på plats, skapa lokala kontakter och personliga relationer. Om de dessutom kan vara med att påverka Nepals turismutveckling är det fantastiskt. Gemensamt för Nepal Face to Face och Stars of Africa är att de inte är vinstmaximerande och värnar för sociala och ekologiska frågor och fler borde följa deras tankegång, såväl företag som turister."


"Trots att konsumenter idag inte ställer allt för höga krav har jag en förväntan om att det kommer förändras och jag tror att efterfrågan kommer att öka av den typen av resor som Nepal Face to Face erbjuder."

"Nepal face to face är ett exempel och inspirationskälla."

Kul med sådan positiv bild från akademiskt håll!

Snart finns vi på rikigt!

Nu har vi lyckats med ett stort steg. Vi har skickat in alla uppgifter till Bolagsverket och Skatteverket och väntar på att registreringen ska genomföras. Snart finns Nepal Face to Face AB på riktigt!

För er som är intresserade så görs registreringen enklast på Företagsregistrering gällande de flesta bolagsformer (utom kanske enskild näringsverksamhet). Detta gick hur som helst ganska smärtfritt! Dock har vi bara skickat in ett namnförslag, så om det inte funkar får vi mycket jobb. Jag har dock ringt och pratat med Bolagsverket i tidigare skede och då kunde de inte se något hinder, men heller inte lova någonting. Vi håller tummarna eller ber eller vad man gör för att man vill se ett visst utfall.

Svårare har det dock varit med logotyp. Vi har haft en bra egentillverkad logotyp, men det sprack på att sajten vi köpte bilden av sa att den inte fick användas till just logotyper. Nu har vi några val, att enkelt komponera ihop en hemmagjord logotyp bara för att ha någonting, eller att anlita ett logo-design-företag. Det kostar ca 5000:- och vi funderar på hur viktigt en logotyp är. Å ena sidan är logotypen det första kunder ser och ser logotypen oprofessionell ut så tror en potentiell kund att man är det också och tvärtom. Å andra sidan är det inte någon som köper en resa med oss för att logotypen är bra. Vi måste bevisa att vår modell fungerar och vi måste hålla igen på utgifterna i början. Någon som har bra råd är välkommen att kommentera eller höra av sig direkt till oss: per@nepalfacetoface.se

Att svänga om från ett stadigt jobb inom landstinget till eget entreprenörskap är kanske inte lätt, men det känns bara så roligt! Det finns nytt att lära och många villiga att hjälpa till. Och snart är vi på väg till Nepal - tre veckor kvar. Vi kommer också att kunna sälja bydagar redan till våren så varför inte planera en resa redan nu. Vi kan ge tips på bra flyg (se tidigare inlägg) och hjälpa dig till en genuin och hållbar upplevelse av Nepal.

Nästa vecka händer (minst) två roliga saker. Tvärsnytt kommer hit och gör reportage när vi packar eller nå't. Får se hur det blir i TV! Sedan har vi förstås invigningen den 17:e januari (se rubrik i högerspalten). Ett startskott för ett långt lopp. Kul att ni följer oss i fortsättningen. Skriv gärna er adress i spalten till höger för att få nyhetsbrev. Eller skriv till oss så ser vi till att uppdatera er 1-2 gånger i månaden.
Ett annat bra sätt att hålla kontakt med oss är via Twitter. Det är enkelt att skaffa en konto och sedan välja att följa oss:
Twitter.com/NepalFaceToFace
Twitter.com/PerFaceToFace
Twitter.com/AnnaFaceToFace

Till sist vill jag ge tips om en gratis utbildningsdag i Luleå av nätverket Schyst Resande den 23 januari. Jag gick den i Göteborg i höstas och den gav god inblick i vad resebranschen kan göra och varje enskild resenär kan tänka på för att göra bra avtryck på sin resa. Med önskan om en schyst fortsättning på året!

Jag gör ett tillägg: Även BAM-träffen i Stockholm den 13 februari är något jag vill rekommendera. Slut på tillägg :)