Magar, bananer och färg

Nu är jag tillbaka efter två dagar i Dhading-distriktet som ligger ca 3 timmars bilresa västerut från Kathmandu. Första besöket var som jag berättade i förra inlägget ett möte med UMN (United Mission to Nepal) och dess kvinnliga team-ledare Himali Gurung. Vi satt på golvet enligt nepalesisk stil och hörde oss först för om UMN's arbete som är imponerande. Därefter förklarade vi vårt koncept kring byturism. Samtalet ledde oss till att ta kontakt med en kvinnodominerande grupp som heter Small Farmers Agriculture Co-operation Federation. Eftersom vi vill att byarna ska ligga närmare än 1 timmas vandring från vägen beslutade vi oss för att besöka två grupper, en i Kumpur och en annan grupp i Kebalpur.

Sagt och gjort, följande morgon åkte vi till Kumpur och gick sedan ca 45 minuter bort från vägen och dess oljud och buller. Området vi kom till gillade jag starkt från första början. Byarna ligger mellan stora odlade fält och nästan alla har några djur tätt inpå husen. När vi kom fram till byn som heter Samitar blev vi välkomnade med blomsterkransar och tika (röd färg i pannan). Först var gruppen lite tvekande men snart hade vi bekantat oss med varandra och de stora leendena kom fram. Vi samtalade om vårt projekt och de välkomnar vår idé. Efter en kopp te och lite mer prat lämnar vi Samitar med sina ca 20 hus. Det känns som en fullträff att ta gäster (uppgraderade turister) hit. Folkgruppen som bor här heter Magar.

Nästa stopp är i Kebalpur och i en plats som heter Dharke. Här består gruppen vi möter av enbart kvinnor. Det visar sig efter ett tag att detta är ännu en stark och driftig grupp som på kort tid har lyft sina byar till bättre förhållanden. Varför är männen så svaga när det gäller ansvar i byn och kvinnorna så starka? Vi presenterar vår idé och även här finns ett intresse att ta emot gäster från Skandinavien. Eftersom deras byar är utspridda och ligger lite längre bort än 1 timmas vandring kan vi inte denna dag besöka någon av dem. Istället beslutar vi att Anna och jag ska besöka dem om ca 2 veckor.


Efter mötet köper vi lokalt odlade grönsaker och bananer. Jag hittar en extremt stor klase på över 250 bananer som jag knappt kan bära. Nu hänger den i vår hall-entré och förser oss med bananer dag och natt säkert en hel vecka. De smakar riktigt bra och hela resan känns som utstakad på förhand. Nu har vi hittat våra första byar och snart tar vi dit våra pilot-turister.

Låt mig till sist berätta något om dagens händelser. Det är en festivaldag som heter 'holi' där man leker med att kasta färgat vatten på varandra! Genomblöta blev vi och kul hade vi. Färgen går bort om några dagar men minnena finns kvar.


Som ni ser har vi inga tråkiga dagar här i Nepal. Det händer ofantligt mycket hela tiden, både för våra barn och oss. På återseende!