Rivstart i Nepal

Trots att det bara är mindre än tre dygn sedan vi damp ner i ett ganska ljummet Kathmandu där solen började gå ner, så känns det som om vi varit här länge redan. Vi trivs enormt bra i lägenheten som är både rymlig och fräsch. Dock gjorde vi rätt stora rockader vad gäller möblering; en del sängar bytte rum, några bord och inte minst ett större klädskåp. Det lyckades Per och jag baxa in i ett litet mellanrum mellan vårt sovrum och toalett/duschrum. Så nu har man ett mindre "walk-in-closet" då - även om det är av genomgångskaraktär.

Utanför huset finns en liten muromgärdad innergård som delvis fylls med byggnadsmaterial. De håller på att bygger ut huset - på höjden. En sandhög bland annat som barnen tycker känns lite som en sandlåda. Därute är vi lite nu och då, men vi går även ut på små eskapader för att bekanta oss med omgivningarna. Igår gick tjejerna och jag på jakt efter Herman Bakery, som vi tipsats om av erfarna Kathmandu-besökare. Nästan framme (fast det visste vi inte) skulle vi just vända hem igen, då vi som av en händelse stöter ihop med vår supervän Tara som råkade stå precis där i det gathörnet. Han är som en ängel som dyker upp när man som mest behöver honom. Han pekade ut "bakeriet" åt oss, och vi kunde glatt gå dit och spendera de 200 rupees (ca 20 kr) som vi hade på fickan. Det blev ett runt litet matbröd, en liten påse croissanter (typ bullar) och en liten påse småkakor. Inte illa tyckte vi och småsprang hem för att fika.

Hälsningar Anna

Nedan skriver Per:

Vi har haft en otrolig start på vår tid i Nepal. Vi har varit här i tre dygn nu och ALLT har gått över förväntan.

Först välkomnades vi av Tara och hans familj som lagade kvällsmat åt oss i vår lägenhet. Dagen därpå orienterade vi oss i omgivningen och flyttade om och gjorde ett rum till kontor, som Anna skrev om ovan.

I söndags var jag och Tara på Department of Industries för att skaffa oss lite information om hur de tänker kring utländska investerare. Vi spenderade ca 3 timmar där och väntade 2,5 timmar. Nepal fungerar ju så att det hierarkiska systemet gör att allt tar minst tre gånger så lång tid som i Sverige. Det gäller att bygga relationer och inte pusha systemet. Det tjänar ingenting till. Tålamod och färdighet att vänta premieras. Till slut efter att ha lirkat med assistenter och sekreterare lyckades vi få ett kort möte med Director General, en ung man (30?) som hade "alla getter hemma". Han lyssnade till vårt koncept och kom med konkreta steg vi bör ta. Samtalet på tio minuter gör att vi nästa gång kan diskutera saken mer ingående.

Idag tog vi barnen till skola respektive dagis för en introduktion. Äldsta dottern ska gå på internationell skola och de andra på en nepalesisk förskola. Vi blev varmt mottagna och det känns som en bra inledning. Det känns ju lika viktigt att barnen mår bra som att vår affärsidé fungerar. Vi måste "lyckas" med båda!

Vidare träffade vi idag två personer på UMN (United Mission to Nepal), Sudheer och Nico som arbetar med byutveckling genom Enterprise Development. De gillade vår idé och vi pratade om hur vi kan hitta bra byar för våra kunder och hur vi kan ge byarna rådgivning att starta små mikroföretag eller annan utvecklingshjälp. Vi ska kolla möjligheterna att genom UMN både hitta och hjälpa byar i Dhading-distriktet, ett stycke västerut från Kathmandu.

Jag far runt på en motorcykel i Kathmandu som jag får låna av, gissa vem?!, Tara! (Tara betyder för övrigt "stjärna") Det är kul att köra MC igen, men snarast måste jag också till polisstationen för att söka nytt körkort. Mitt gamla har gått ut för länge sedan.

Vi har på tre dagar kommit till rätta hemma och verkligen hittat rätt personer som hjälper oss vidare. Sedan är vi nyfikna på vilka som kommer bli våra första kunder att köpa bydagar redan från 1:a mars. Kolla in hemsidan där allt är beskrivet mer i detalj. Välkomna till Nepal!