
Dock kunde jag inte vara med på kvällen. Jag hade fått feber och diarré, sedan kräktes jag och efter att Anna kommit hem från middagen förstod jag på känslan i min kropp att detta inte skulle gå över av sig självt. Jag åkte till ett närliggande sjukhus, fick vänta en stund som på alla akutmottagningar kl. 23 på natten. Nu är jag hemkommen med diagnosen dysenteri. Det är andra gången på fem år som jag fått detta, alltså inte speciellt vanligt ändå men fullt möjligt även om man är försiktig med vad man stoppar i sig.
Jag ska följa ett tips från min vän Sebastian, ta en dag att njuta av vår framgång, inte bara kämpa på. Vi har kommit långt på två månader i Nepal. Vi har haft två stadsvandringar (Patan Walk) och en tredagars byvistelse. En dag när man inte orkar göra så mycket jobb kan man i alla fall glädja sig åt vår start i Nepal. Om 2-3 dagar är jag nog igång igen. Då tar vi gärna in fler kunder i labyrinterna i Patan, eller ut till byar som avspeglar det verkliga/riktiga Nepal.
Men ojdå! Hur vet man att man har dysenteri och inte giardia eller matförgiftning- om man inte går till sjukhuset alltså?
SvaraRaderaGiardia känner jag igen på bland annat äggdoften, svårare att skilja på dysenteri och matförgiftning. Därför var det bäst att gå till sjukhuset för att får veta. De klargjorde allt utan pinsamheter, rätt medicin på ca 1,5 timmar. Nu mår jag bättre :)
SvaraRadera