Tempot går upp!

Både Anna och jag gillar språk. Anna har börjat att ta nepalilektioner 3 dagar i veckan med en privatlärare och hemma övar hon ka, kha, ga, gha, nga på talvan, fast med devnagri-skrift.


Språket blir avgörande för oss för att komma längre in i kulturen och för att få djupare kontakter med människor. Det hjälper oss förstå hur saker verkligen fungerar i Nepal. Helt klart är att språk och kultur hänger ihop. Men faktum är också att bara några fraser på nepali öppnar upp för kontakt. Vi planerar att ge alla våra kunder en baskurs i nepali, utan att behöva gå in på skriftspråket dock.

Vissa dagar händer det inte så mycket här. Strömmen går och internet stängs. Det blir mörkt på kvällen men med tända ljus blir det mysigt och vi kopplar av med läsning. Men som idag ökas tempot igen. Anna har först två timmar nepalilekttion, sedan kommer barnvakt hit så att vi kan komma iväg till KISC (Kathmandu International Study Centre) för ett samtal om hur vi ska skola in äldsta dottern som inte kan så mycket engelska. Vet ni förresten att det saknas en lärare för att vi ska få behålla platsen för henne i höst? Vet ni någon lärare, även korttid, som vill undervisa en tid i Kathmandu? Hör av er till mig eller direkt på mejl till KISC.

Efter dettta möte idag träffar vi Becky Thorson som bott och arbetat länge i Nepal. Hon känner många människor och byar i utkanten av Kathmandu. Kanske kan hon ge oss bra kontakter för passande byar dit vi både kan ta turister och hjälpa till att starta hållbara mikroföretag för självförsörjning. Vi planerar även en resa till Dhadingbesi, precis utanför Kathmandudalen den 25-26 februari.

Lördagen hoppas vi blir fri från affärsmöten. Det är nämligen kyrkdag på lördagar i Nepal. Vi går till en liten nepalesisk kyrka. Gudstjänsterna är lite längre än i Sverige och mer livfulla.

På söndag går tempot upp igen och vi träffar först Björn Söderberg på Websearch Professional. Hans erfarenheter och kontakter kanske kan leda oss vidare i rätt riktning. Samtidigt kanske vi kommer använda oss av deras IT-tjänster för både hemsidan och sökmotoroptimering mm. Innan lunch samma dag åker vi till Department of Industries igen för att få mer detaljerad information om hur vår registrering av ett nepalesiskt företag skulle kunna gå till. Om vi gör 'si' vad händer då och om vi gör 'så' vad händer då? Vi får höra vad Director General Bipin har att säga oss.


Idag har vi ändå bara varit här i två veckor men det har hänt otroligt mycket på så kort tid. Till sist ett tips: Byt ut en grå november i Sverige mot ett soligt, vackert, varmt och grönt Nepal när det är som BÄST. Boka redan nu och vi hjälper dig till en unik och hållbar upplevelse i oförglömliga Nepal!

En hinduisk jurist och ett buddhistiskt brudpar

Ett par veckor innan vi kom till Nepal fick vi ett namn på en bra affärsjurist i Nepal, Mr. Sudheer Shresta. Först funderade jag på varför vi skulle behöva en jurist eller en advokat som vår vän Tara säger. Men efter att ha träffat honom igår morse förstår jag. Ingenting i Nepal går den "vanliga" vägen. Inga system är så genomtänkta att man kan veta vad som kommer att hända om man gör si eller så. Det är ett spel med genvägar och omvägar. Det gäller att alltid ligga på och aldrig ge upp.

Jag skulle egentligen ha träffat Sudheer i fredags, men tiden vi hade bokat rann ut i sen eftermiddag varpå han till slut ringde upp och sa att något brådskande hade inträffat. När han kom förbi igår lördag hade han inte så bra nyheter till oss. Visserligen har Department of Industries öppnat möjligheten igen för utländska investerare att investera i turistsektorn, men det pågår en debatt om detta och inga ny ansökningar kommer att behandlas inom kanske 3-4 månader. Dessutom kan vi maximalt äga 51% i ett "joint venture" men först efter en godkänd registrering. Och vad kvarstår då? Jo vi kan agera reseledare för grupper och turister som kommer från Sverige och andra skandinaviska länder.

Är detta det slutliga budet då? Nej! Som jag skrev ovan, det gäller att ALDRIG GE UPP.


Två kvällar i rad har jag varit med på ett newaribröllop. Jag blev medbjuden av Tara som är kusin till brudgummen. En video om detta kommer snart (saknar videoredigeringsprogrammet i bärbara datorn). Jag fick vara med på brudhämtningen, se henne gråta (på riktigt eftersom hon nu lämnar sitt hem och flyttar hem till mannen) och under sång och dans föras till sitt nya hem. Jag blev bjuden på mat båda kvällarna och fick verkligen se kultur och religion från insidan.


Igår kväll på bröllopsfesten nämnde jag för Tara vad juristen hade sagt och jag såg att han såg fundersam ut. När jag frågade vad han trodde var han först tyst en stund. Sedan sa han att vi nog borde ta kontakt med Director General på Department of Industries igen eller med förre Director General som han också känner. Han sa att det ju ändå är de som beslutar till sist så varför inte gå högst upp i hierarkin! Inte undra på att mellanhänderna inte kan göra något om de i alla ärenden kan hoppas över. Vad vore vi utan vänner Tara och juristen Sudheer?

På bröllopets sista kväll fick jag överräcka en liten present till brudparet och jag pratade mycket med mannen och lite med hustrun som nu såg betydligt gladare ut.