Magar, bananer och färg

Nu är jag tillbaka efter två dagar i Dhading-distriktet som ligger ca 3 timmars bilresa västerut från Kathmandu. Första besöket var som jag berättade i förra inlägget ett möte med UMN (United Mission to Nepal) och dess kvinnliga team-ledare Himali Gurung. Vi satt på golvet enligt nepalesisk stil och hörde oss först för om UMN's arbete som är imponerande. Därefter förklarade vi vårt koncept kring byturism. Samtalet ledde oss till att ta kontakt med en kvinnodominerande grupp som heter Small Farmers Agriculture Co-operation Federation. Eftersom vi vill att byarna ska ligga närmare än 1 timmas vandring från vägen beslutade vi oss för att besöka två grupper, en i Kumpur och en annan grupp i Kebalpur.

Sagt och gjort, följande morgon åkte vi till Kumpur och gick sedan ca 45 minuter bort från vägen och dess oljud och buller. Området vi kom till gillade jag starkt från första början. Byarna ligger mellan stora odlade fält och nästan alla har några djur tätt inpå husen. När vi kom fram till byn som heter Samitar blev vi välkomnade med blomsterkransar och tika (röd färg i pannan). Först var gruppen lite tvekande men snart hade vi bekantat oss med varandra och de stora leendena kom fram. Vi samtalade om vårt projekt och de välkomnar vår idé. Efter en kopp te och lite mer prat lämnar vi Samitar med sina ca 20 hus. Det känns som en fullträff att ta gäster (uppgraderade turister) hit. Folkgruppen som bor här heter Magar.

Nästa stopp är i Kebalpur och i en plats som heter Dharke. Här består gruppen vi möter av enbart kvinnor. Det visar sig efter ett tag att detta är ännu en stark och driftig grupp som på kort tid har lyft sina byar till bättre förhållanden. Varför är männen så svaga när det gäller ansvar i byn och kvinnorna så starka? Vi presenterar vår idé och även här finns ett intresse att ta emot gäster från Skandinavien. Eftersom deras byar är utspridda och ligger lite längre bort än 1 timmas vandring kan vi inte denna dag besöka någon av dem. Istället beslutar vi att Anna och jag ska besöka dem om ca 2 veckor.


Efter mötet köper vi lokalt odlade grönsaker och bananer. Jag hittar en extremt stor klase på över 250 bananer som jag knappt kan bära. Nu hänger den i vår hall-entré och förser oss med bananer dag och natt säkert en hel vecka. De smakar riktigt bra och hela resan känns som utstakad på förhand. Nu har vi hittat våra första byar och snart tar vi dit våra pilot-turister.

Låt mig till sist berätta något om dagens händelser. Det är en festivaldag som heter 'holi' där man leker med att kasta färgat vatten på varandra! Genomblöta blev vi och kul hade vi. Färgen går bort om några dagar men minnena finns kvar.


Som ni ser har vi inga tråkiga dagar här i Nepal. Det händer ofantligt mycket hela tiden, både för våra barn och oss. På återseende!

En historisk dag!

I morse åkte Bipin, Tara och jag till Dhadingbesi för ett första möte med UMN (United Mission to Nepal) som stöder ett flertal utvecklingsorganisationer här. Det kändes som ett bra möte och jag tror vi kan hitta ett par byar här i närheten som är riktigt fina. I morgon åker vi vidare till två andra platser för att introducera vårt koncept. Det känns riktigt bra att UMN gillar vår idé. De är nämligen mycket respekterade för sitt arbete och det underlättar att vi kommer via dem. Vi har fått en bra ingång!

Nu är det kväll och jag skriver en kort post från ett internetcafé.

Det känns som en historisk dag för Nepal Face to Face då vi har tagit första fysiska steget utanför Kathmandu för att hitta bra byar där turisten kan uppgradera sig själv till gäst.

Tre bra kontakter!

Just nu känns det som det går bra för oss. Vi har fått tre bra kontakter som jag vill berätta om.

En Designer - Vi råkade stöta ihop med ett svenska par här i Kathmandu. Killen som heter Samuel visade sig vara designer och jag passade på att fråga honom om vår logga. Ville jag ha ett ärligt svar eller inte, frågade han. Givetvis sa jag, som tycker om all konkret kritik. På fem minuter visade han vad som var fel med loggan och gav ett spontant förslag på hur vi lätt kunde förbättra den. Den stora loggan är alldeles för rörig, för många detaljer. Efter fem minuter kom han fram till att den kan se ut så här:
Samuel tyckte vi har ett så bra namn och den lilla symbolen blir enklare och lättare att uppfatta och komma ihåg.

Jag tänkte att om han kan hjälpa oss till detta resultat på fem minuter, hur bra kan det då inte bli om han får en dag eller en vecka på sig. Sagt och gjort, han tittar nu på hur loggan kan bli ännu något bättre.

En Mentor - En svensk erfaren entreprenör har blivit lite av en mentor för oss. Eftersom vi inte har genomfört företagande i den här omfattningen tidigare så saknar vi erfarenheter. Vår mentor hjälper oss att ställa rätt frågor så att vi inte missar några onödiga enkla saker. Vi får däremot arbeta på svaren och jobba hårt på att få allt att fungera.

En Lokal Entreprenör - Vi har hittat en lokal kontakt vid namn Bipin som driver två företag i Nepal, ett tryckeri och ett reseföretag. Bipin är en tänkande kreativ person som inte bara sväljer alla våra tankar och idéer utan kommer med motfrågor och förslag. Sådant gillar jag. Det känns som vi hittat varandra mycket lätt, en liten själsfrände faktiskt! Med mig bär jag dock Björn Söderbergs råd att inte lita på folk allt för tidigt. Dock känner jag inga dåliga vibbar här.

Vi nätverkar oss fram och det känns kul på alla sätt! Vi har flyt nu och det behöver vi.

I övermorgon åker Bipin, Tara och jag till första byn för att rekognosera. Och efter ca 2-3 veckor har vi två grupper med pilot-turister där om allt går väl.

Någon frågade mig varför man ska åka till Nepal. Vad är det som är så speciellt? Alla som varit här (och som tycker om Nepal - smaken är ju olika) säger att det är människorna! Människorna är extremt vänliga och gästvänliga. Leendet är inte långt borta och människor har tid för varandra! Något som vi kan lära av?

Logga klar!

Det har varit en intensiv vecka här i Nepal. Men jag tänkte idag fokusera på det faktum att vi nu arbetat klart med vår logga! Så här ser den mindre loggan ut:

Det är några tankar som inspirerat till denna logga. Det jag tänker på först är det uppenbara att två ansikten möts. Profilerna är gjorda från verkliga personer som vi känner. Sedan tillkom effekten av att profilerna möter sig själva samtidigt som de möter profiler från en annan kultur. Det är först vid mötet av en annan kultur som vi upptäcker vår egen. Vi jämför det nya med det (gamla) kända och först när det nya är lite bekant kan vi göra djupare upptäckter i den nya kulturen.
Den stora loggan ser ut som den första men vi har öppnat upp för byn och bergen. Vi är i process att inom kort öppna upp en första by i Nepal. Vi rekommenderar våra kunder att uppgradera sig själva från att vara turister till att bli gäster i en by. Många byar ligger i det kuperade landskapet mellan låglandet och himalayabergen i norr. Det vill vi illustrera med att låta huset stå på en kulle med bergen i bakgrunden.

Första byn vi ska utforska ligger 2-3 timmars bussresa västerut. Sedan är det troligt att man får gå ca en timme (antingen uppåt eller nedåt, inte rakt fram - kom ihåg kullen! Allt är kuperat landskap). Det känns spännande att snart vara igång på riktigt! Med på den första resan nästa vecka har vi Mr Bipin som driver ett litet trekkingföretag, samt vår "stjärna" Mr Tara.

Jag är nyfiken på vilka våra första nepalesiska byfamiljer är och frågan jag ställer mig är: Vilka blir våra första kunder? Är du en av dem?

Tempot går upp!

Både Anna och jag gillar språk. Anna har börjat att ta nepalilektioner 3 dagar i veckan med en privatlärare och hemma övar hon ka, kha, ga, gha, nga på talvan, fast med devnagri-skrift.


Språket blir avgörande för oss för att komma längre in i kulturen och för att få djupare kontakter med människor. Det hjälper oss förstå hur saker verkligen fungerar i Nepal. Helt klart är att språk och kultur hänger ihop. Men faktum är också att bara några fraser på nepali öppnar upp för kontakt. Vi planerar att ge alla våra kunder en baskurs i nepali, utan att behöva gå in på skriftspråket dock.

Vissa dagar händer det inte så mycket här. Strömmen går och internet stängs. Det blir mörkt på kvällen men med tända ljus blir det mysigt och vi kopplar av med läsning. Men som idag ökas tempot igen. Anna har först två timmar nepalilekttion, sedan kommer barnvakt hit så att vi kan komma iväg till KISC (Kathmandu International Study Centre) för ett samtal om hur vi ska skola in äldsta dottern som inte kan så mycket engelska. Vet ni förresten att det saknas en lärare för att vi ska få behålla platsen för henne i höst? Vet ni någon lärare, även korttid, som vill undervisa en tid i Kathmandu? Hör av er till mig eller direkt på mejl till KISC.

Efter dettta möte idag träffar vi Becky Thorson som bott och arbetat länge i Nepal. Hon känner många människor och byar i utkanten av Kathmandu. Kanske kan hon ge oss bra kontakter för passande byar dit vi både kan ta turister och hjälpa till att starta hållbara mikroföretag för självförsörjning. Vi planerar även en resa till Dhadingbesi, precis utanför Kathmandudalen den 25-26 februari.

Lördagen hoppas vi blir fri från affärsmöten. Det är nämligen kyrkdag på lördagar i Nepal. Vi går till en liten nepalesisk kyrka. Gudstjänsterna är lite längre än i Sverige och mer livfulla.

På söndag går tempot upp igen och vi träffar först Björn Söderberg på Websearch Professional. Hans erfarenheter och kontakter kanske kan leda oss vidare i rätt riktning. Samtidigt kanske vi kommer använda oss av deras IT-tjänster för både hemsidan och sökmotoroptimering mm. Innan lunch samma dag åker vi till Department of Industries igen för att få mer detaljerad information om hur vår registrering av ett nepalesiskt företag skulle kunna gå till. Om vi gör 'si' vad händer då och om vi gör 'så' vad händer då? Vi får höra vad Director General Bipin har att säga oss.


Idag har vi ändå bara varit här i två veckor men det har hänt otroligt mycket på så kort tid. Till sist ett tips: Byt ut en grå november i Sverige mot ett soligt, vackert, varmt och grönt Nepal när det är som BÄST. Boka redan nu och vi hjälper dig till en unik och hållbar upplevelse i oförglömliga Nepal!

En hinduisk jurist och ett buddhistiskt brudpar

Ett par veckor innan vi kom till Nepal fick vi ett namn på en bra affärsjurist i Nepal, Mr. Sudheer Shresta. Först funderade jag på varför vi skulle behöva en jurist eller en advokat som vår vän Tara säger. Men efter att ha träffat honom igår morse förstår jag. Ingenting i Nepal går den "vanliga" vägen. Inga system är så genomtänkta att man kan veta vad som kommer att hända om man gör si eller så. Det är ett spel med genvägar och omvägar. Det gäller att alltid ligga på och aldrig ge upp.

Jag skulle egentligen ha träffat Sudheer i fredags, men tiden vi hade bokat rann ut i sen eftermiddag varpå han till slut ringde upp och sa att något brådskande hade inträffat. När han kom förbi igår lördag hade han inte så bra nyheter till oss. Visserligen har Department of Industries öppnat möjligheten igen för utländska investerare att investera i turistsektorn, men det pågår en debatt om detta och inga ny ansökningar kommer att behandlas inom kanske 3-4 månader. Dessutom kan vi maximalt äga 51% i ett "joint venture" men först efter en godkänd registrering. Och vad kvarstår då? Jo vi kan agera reseledare för grupper och turister som kommer från Sverige och andra skandinaviska länder.

Är detta det slutliga budet då? Nej! Som jag skrev ovan, det gäller att ALDRIG GE UPP.


Två kvällar i rad har jag varit med på ett newaribröllop. Jag blev medbjuden av Tara som är kusin till brudgummen. En video om detta kommer snart (saknar videoredigeringsprogrammet i bärbara datorn). Jag fick vara med på brudhämtningen, se henne gråta (på riktigt eftersom hon nu lämnar sitt hem och flyttar hem till mannen) och under sång och dans föras till sitt nya hem. Jag blev bjuden på mat båda kvällarna och fick verkligen se kultur och religion från insidan.


Igår kväll på bröllopsfesten nämnde jag för Tara vad juristen hade sagt och jag såg att han såg fundersam ut. När jag frågade vad han trodde var han först tyst en stund. Sedan sa han att vi nog borde ta kontakt med Director General på Department of Industries igen eller med förre Director General som han också känner. Han sa att det ju ändå är de som beslutar till sist så varför inte gå högst upp i hierarkin! Inte undra på att mellanhänderna inte kan göra något om de i alla ärenden kan hoppas över. Vad vore vi utan vänner Tara och juristen Sudheer?

På bröllopets sista kväll fick jag överräcka en liten present till brudparet och jag pratade mycket med mannen och lite med hustrun som nu såg betydligt gladare ut.

Rivstart i Nepal

Trots att det bara är mindre än tre dygn sedan vi damp ner i ett ganska ljummet Kathmandu där solen började gå ner, så känns det som om vi varit här länge redan. Vi trivs enormt bra i lägenheten som är både rymlig och fräsch. Dock gjorde vi rätt stora rockader vad gäller möblering; en del sängar bytte rum, några bord och inte minst ett större klädskåp. Det lyckades Per och jag baxa in i ett litet mellanrum mellan vårt sovrum och toalett/duschrum. Så nu har man ett mindre "walk-in-closet" då - även om det är av genomgångskaraktär.

Utanför huset finns en liten muromgärdad innergård som delvis fylls med byggnadsmaterial. De håller på att bygger ut huset - på höjden. En sandhög bland annat som barnen tycker känns lite som en sandlåda. Därute är vi lite nu och då, men vi går även ut på små eskapader för att bekanta oss med omgivningarna. Igår gick tjejerna och jag på jakt efter Herman Bakery, som vi tipsats om av erfarna Kathmandu-besökare. Nästan framme (fast det visste vi inte) skulle vi just vända hem igen, då vi som av en händelse stöter ihop med vår supervän Tara som råkade stå precis där i det gathörnet. Han är som en ängel som dyker upp när man som mest behöver honom. Han pekade ut "bakeriet" åt oss, och vi kunde glatt gå dit och spendera de 200 rupees (ca 20 kr) som vi hade på fickan. Det blev ett runt litet matbröd, en liten påse croissanter (typ bullar) och en liten påse småkakor. Inte illa tyckte vi och småsprang hem för att fika.

Hälsningar Anna

Nedan skriver Per:

Vi har haft en otrolig start på vår tid i Nepal. Vi har varit här i tre dygn nu och ALLT har gått över förväntan.

Först välkomnades vi av Tara och hans familj som lagade kvällsmat åt oss i vår lägenhet. Dagen därpå orienterade vi oss i omgivningen och flyttade om och gjorde ett rum till kontor, som Anna skrev om ovan.

I söndags var jag och Tara på Department of Industries för att skaffa oss lite information om hur de tänker kring utländska investerare. Vi spenderade ca 3 timmar där och väntade 2,5 timmar. Nepal fungerar ju så att det hierarkiska systemet gör att allt tar minst tre gånger så lång tid som i Sverige. Det gäller att bygga relationer och inte pusha systemet. Det tjänar ingenting till. Tålamod och färdighet att vänta premieras. Till slut efter att ha lirkat med assistenter och sekreterare lyckades vi få ett kort möte med Director General, en ung man (30?) som hade "alla getter hemma". Han lyssnade till vårt koncept och kom med konkreta steg vi bör ta. Samtalet på tio minuter gör att vi nästa gång kan diskutera saken mer ingående.

Idag tog vi barnen till skola respektive dagis för en introduktion. Äldsta dottern ska gå på internationell skola och de andra på en nepalesisk förskola. Vi blev varmt mottagna och det känns som en bra inledning. Det känns ju lika viktigt att barnen mår bra som att vår affärsidé fungerar. Vi måste "lyckas" med båda!

Vidare träffade vi idag två personer på UMN (United Mission to Nepal), Sudheer och Nico som arbetar med byutveckling genom Enterprise Development. De gillade vår idé och vi pratade om hur vi kan hitta bra byar för våra kunder och hur vi kan ge byarna rådgivning att starta små mikroföretag eller annan utvecklingshjälp. Vi ska kolla möjligheterna att genom UMN både hitta och hjälpa byar i Dhading-distriktet, ett stycke västerut från Kathmandu.

Jag far runt på en motorcykel i Kathmandu som jag får låna av, gissa vem?!, Tara! (Tara betyder för övrigt "stjärna") Det är kul att köra MC igen, men snarast måste jag också till polisstationen för att söka nytt körkort. Mitt gamla har gått ut för länge sedan.

Vi har på tre dagar kommit till rätta hemma och verkligen hittat rätt personer som hjälper oss vidare. Sedan är vi nyfikna på vilka som kommer bli våra första kunder att köpa bydagar redan från 1:a mars. Kolla in hemsidan där allt är beskrivet mer i detalj. Välkomna till Nepal!